fy tusan vad deprimerande det är... att du elin kan skriva om storstaden, taxibilar, om buller å bång, tunnelbanor, hur mycket folk det är, nobelmiddagen, att du blev intervjuad av UR när du traskade hem från ditt JOBB (ja, för visst fan skulle det kunna hända....) och fikaturnéer. vad ska jag skriva då?! att dagen på arresten gick "bra" och att jag lyckats lösa ännu ett korsord innan jag somnade igår, igen. jag är ledsen elin men jag kan inte ha det så här. det känns som det är en 68-årig dam som sitter fast i min unga nästan 20-åriga utvecklade kropp. jag vill inte ha henne där!!