när städaren som talar engelska var klar och påväg att gå härifrån säger hon "hejdå!" till mig, jag som står bakom disken hade förberett mig på att säga "bye!" när jag såg att hon var påväg mot utgången. när hon väl säger "hejdå!" blir det total kortslutning, jag ser ut som en flamingo som just pluppat ut ett ägg och får fram ett "hehe bajja!", jag försökte rädda situationen med att fortsätta le tills hon lämnat butiken, trots att jag skämdes som en galen ko. var jag tvungen att sluta prata vid "bajja"? jag kunde väl försökt rädda mig själv med "bajja bye then!" eller nåt.

att jag sedan springer in i cashguardplåten med låret strax därefter gör inte saken bättre. fick fint säga "ojdå, jag stutta!" men sen inser jag att Stockholmare förstår inte den frasen och det blir jobbigt igen. egentligen ville jag bara skrika rätt ut och kasta plåten in i fruktdisken och lägga mig ner och gråta eftersom det kändes som 19 samurajer kastade knivar rakt på halspulsådern.

/ Elin